Nytt hopp: Din guide till Disneys nya Star Wars-kanon – ”From a Certain Point of View”

star-wars-disneyVälkommen till en ny artikelserie på MarkerasomOläst. En guide till Disneys nya Star Wars-kanon. Men först – lite backstory;

Året var 2012 och Disney köpte upp rättigheterna till Star Wars av George Lucas. I några korta minuter drabbades vi av panik.

”Kommer Disney att göra Star Wars larvigt nu?”

Sedan tog vi ett djupt andetag och mindes att Star Wars redan är rätt larvigt. Och att det är okej. Och sedan mindes vi att Disney köpte upp Marvel Comics bara några år tidigare och det enda som hänt med Marvel sedan dess var att deras filmer hade börjat bli succéer och deras tidningsupplagor hade ökat. Kanske var det ingen dålig idé att låta Disney ta över.

Då berättade Disney att de skulle börja på nu kula. Det som en gång hade kallats ”The Expanded Universe” (det Star Wars som inte kom från de sex filmerna, utan istället från böcker, TV-serier, spel, etc.) skulle göras om. Alla böcker och TV-spel och i princip allt annat skulle inte längre vara kanon utan istället förvandlas till ”Star Wars Legends”. Mångas första reaktion på detta var besvikelse. Många av mina personliga favoritaspekter utav Star Wars kommer från spelen och böckerna. Men vid lite eftertanke kom många också på att det som kallats ”Expanded Universe” var minst sagt rörigt. Oddsen för att det material som Disney planerade att släppa efter uppköpet skulle krocka med eller helt enkelt gå emot etablerad kanon var långt lägre än oddsen för att framgångsrikt navigera sig genom ett asteroidfält (3720 mot 1). Bättre för alla vore kanske att börja om helt och hållet och se vad som hände.

Disney tillsatte en så kallad ”Story group” vars jobb det var att se till så att allt material som de producerade (allt från filmer och böcker till mobilspel) följde en gemensam övergripande story.

Vad fick då vara kvar från Star Wars gamla kanon? Filmerna såklart (episoderna 1-6, plus Clone Wars-filmen, alltså inte Star Wars: Holiday Special och Ewok-filmerna) och Dave Filonis Clone Wars TV-serie (ej att förväxlas med den i min mening betydligt bättre Genndy Tartakovskys Clone Wars). Det var allt. Detta kom, tillsammans med alla nya böcker, spel och (naturligtvis) filmer som publicerats efter 2012 att bilda den nya så kallade Disney-kanon.

Omslaget till From a Certain Point of View, med en lista på alla författare.

Omslaget till From a Certain Point of View, med en lista på alla författare.

Först ut i denna artikelserie (dock ej först i nya kanon – detta är ju Star Wars, så vi kan inte göra saker i rätt ordning) har vi novellsamlingen Star Wars: From a Certain Point of View (okt, 2017). Boken, som släpps lagom till Star Wars fyrtioårsjubileum är tänkt som en parallellberättelse till Star Wars: Episode IV – A New Hope och återberättar, genom fyrtio separata noveller av fyrtio olika författare, löst handlingen från filmen genom andra karaktärers ögon. Från en helt annan synvinkel med andra ord.

Bokens format är baserat på en serie antologiböcker som publicerades på nittiotalet och som i mångt och mycket skapade den allmänna bilden utav Star Wars som ett franchise där varenda karaktär i bild har en historia att berätta. Dessa började med boken Tales from the Mos Eisley Cantina (sammanställd utav Kevin J. Andersen) och berättade små mer eller mindre intressanta historier om de många olika besökarna på Mos Eisleys cantina. From a Certain Point of View tar steget längre och låter bakgrundsfigurer från hela filmen berätta sina historier.

Vilka karaktärer det är som får en historia tilldelad sig är dock inte alltid självklart. Flera utav varelserna på Cantinan i Mos Eisley får naturligtvis berätta sina historier, likaså en handfull utav Rebellpiloterna vid slaget vid Yavin och några av officerarna på Dödsstjärnan. Utöver dem är där några fler, lite mer oförutsedda huvudpersoner, såsom Dianogan i sopnedkastet, rebellpiloten som omnämns som Wedge i manus men som inte spelas utav Denis Lawson och Stormtroopern som dänger huvudet i dörren. Där är också några fullständiga jokrar, som Yoda, Lando och Doctor Aphra från Marvels Star Wars-serier.

Ett problem som uppstår i boken är dock just när handlingen faktiskt når cantinan. Då stannar saker och ting upp ett tag och det blir lite repetitivt. Det finns många bakgrundsfigurer att prata om, och många skulle nog bli besvikna om inte exempelvis Kabe och Muftak eller Figrin D’an fick sina egna kapitel, men resultatet blir då oundvikligen att samma scenario (att Luke äntrar med två droider, Obi-wans hanterande av Evazan och Ponda Baba,  att Han skjuter Greedo, etc) spelas upp om och om igen. Vidare är det dessutom så att inte alla författare verkar ha samtalat om hur de vill framställa situationen, så boken skapar några egna motsägelser från kapitel till kapitel. Det kan argumenteras för att varje karaktär upplever varje situation annorlunda, men flera kapitel beskriver  till exempel hur farlig Greedo ser ut när han väl går till attack, medan ett annat beskriver hur han mer eller mindre halkar på ett bananskal på väg fram till Han Solo. Ett annat, senare exempel är ett kapitel som handlar om att det finns betydligt fler piloter i rebellflottan än det finns skepp medan nästa kapitel uttrycker att det är synd att flera utav rebellernas skepp står oanvända i hangaren för att det saknas piloter. Om nu tanken var att strömlinjeforma händelseförloppet är det lite konstigt att sådana motsägelser inte rensades bort.

Inte alla historier är heller lika intressanta. Vissa behandlar figurer som inte nödvändigtvis syns i bild i filmen (där är exempelvis två kapitel om Sandfolket), och deras historier kan ibland kännas lite meningslösa. Men de flesta är roliga, smarta och en del är faktiskt riktigt hjärtskärande. En berättelse (författad utav Wil Wheaton) som tar formen av en videohälsning från en rebellsoldat till sin nyfödda dotter är betydligt mörkare än jag först trodde. Den sure bartendern Wuhers kapitel (författat utav Chuck Wendig) använder sig på ett smart sätt utav prequelfilmerna för att göra en lite komisk karaktär lite allvarligare. Kapitlet om en soldat på Dödsstjärnan som får sin världssyn ruckad utav att se Leia bli torterad är sorgligare när man inser vad som händer med Dödsstjärnan bara kort efter att kapitlet tar slut.

Bland mina favoritkapitel finns bland andra ”An incident report” (om Amiral Motti, författat utav Mallory Ortberg) som tar formen utav ett officiellt klagomål till Imperiets personalavdelning rörande våld och mobbing vid konferensbordet. ”Added muscle”, kapitlet om Boba Fett (författat utav Paul Dini och uppläst i ljudboken utav Jon Hamm) är också väldigt roligt då det lyckas med att framställa alla nördars favoritprisjägare som självgod och konfliktsökande snarare än mörk och mystisk. Jag fick definitiva Robot Chicken-vibbar när jag läste det. Även om jag hade några problem med den långa sekvensen i Mos Eisley så tyckte jag om många utav de individuella kapitlen som utspelade sig där. Just det tidigare nämnda kapitlet om Muftak och Kabe (författat utav Kelly Sue DeConnick och Matt Fraction) gjorde mig riktigt glad att läsa. Flera av dessa kapitel gör också sitt bästa för att anpassa de historier som nu är ”Legends” till Disneys nya kanon och klämmer dessutom in det enda som egentligen är bra med Star Wars Holiday Special, nämligen bartendern Ackmena (spelad utav Bea Arthur). Det gjorde mig också glad.

ackmena_bith

Det är väldigt tydligt att mycket arbete har lagts ner på att placera in A New Hope i den nuvarande kanon (vissa oenigheter till trots) samt att lösa de många ”plot holes” som filmen redan hade och de betydligt fler som skapades när det kom fler filmer (”…what I told you was true. From a certain point of view.”). Men det känns också som att målet med boken inte är att lösa plot holes utan snarare att berätta roliga och hjärtliga historier. Det är tydligt att boken är skriven utav Star Wars-fans, så när ett plot hole tas upp känns det oftast mer som en kärleksfull hyllning än något annat.

From a Certain Point of View får en varm rekommendation utav mig. Det är en skojig liten bagatell som ibland överraskar, både i ämne och i vilka känslor den frambringar. Jag skulle rekommendera att uppleva den som ljudbok. Den har en gedigen samling väldigt duktiga inläsare och har anpassats snyggt med bakgrundsmusik och ljudeffekter. Det är en fröjd att uppleva. Förhoppningsvis leder detta till fler böcker i samma stuk i framtiden.

Publicerat av Jönsson

You may also like...

2 Responses

  1. Fredde Fredde skriver:

    Men är Davin Felth med? Och heter han fortfarande Davin Felth?

  2. Jönsson skriver:

    Davin Felth nämns inte. Men hans roll fylls inte heller av någon annan.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>