Warhammer 40,000-arméer: Orks

Några typiska orker med typiska ork-vapen.Trots att det utspelar sig i framtiden, med avancerad teknologi, rymdskepp och utomjordingar, kan Warhammer 40,000 sägas vara nästan lika mycket fantasy som science fiction (i och för sig brukar gränsdragningarna mellan dessa två genrer ofta vara tämligen luddiga). Den främsta anledningen till detta är att spelet ursprungligen verkade vara tänkt att vara en science fiction-variant av Games Workshops andra stora miniatyrkrigsspel, det som helt enkelt heter Warhammer (även om det ofta kallas ”Warhammer Fantasy”), ett spel som utspelar sig i en klassisk fantasyvärld med riddare, drakar, alver, dvärgar, och orcer. I de tidigaste utgåvorna av Warhammer 40,000 var detta mer uppenbart, då så gott som allt i fantasy-spelet hade en motsvarighet i rymd-versionen, men detta har tonats ner med åren, och Warhammer 40,000-universumet har fått många intressanta egenskaper som skiljer det från sin föregångare. Det finns dock ändå en hel del spår kvar av ursprunget, främst i form av att det finns rymd-motsvarigheter för alver, dvärgar, och naturligtvis orcer (och det faktum att även de mest teknologiskt avancerade arméerna har en tendens att ge sig in i närstrid med svärd, yxor, spjut och klubbor).

Den ökände Ghazghkull Mag Uruk Thraka.Warhammer 40,000-universumets motsvarighet till orcer är en utomjordisk art känd som orker (fantasifullt namn, va?). Till skillnad från de flesta andra arméer har orkerna ingen detaljerad bakgrundshistoria, det verkar som att de alltid har funnits i galaxen och hållit på med samma sak sedan urminnes tider: Att kriga mot allt och alla, inklusive mot sig själva om ingen annan motståndare finns i närheten. Det har gjorts antydningar om att de ursprungligen togs fram som ett slags biologiskt vapen av en annan uråldrig utomjordingsras, och när dessa senare dog ut spred sig orkerna över galaxen på egen hand, görandes det som de skapades för att göra. Ursprunget är dock inte speciellt viktigt, och det är definitivt inte något som orkerna själva bryr sig om. Den ork-historia som har presenterats handlar mest om olika stora krig och invasioner som orkerna gjort mot galaxens övriga befolkning, till exempel när ork-ledaren Ghazghkull Mag Uruk Thraka invaderade Imperiets planet Armageddon (att ge en planet det namnet var kanske att utmana ödet).

Orkernas motorcyklar går snabbare, för de är målade röda!Det allra mest centrala konceptet i orkernas kultur är Waaagh! Ordet har flera innebörder för orker. Mest grundläggande är föga förvånande att det är vad de skriker när de rusar in i strid. Mer övergripande är ”en Waaagh!” namnet på de krigståg som orker beger sig ut på i galaxen när tillräckligt många samlats och enats under en stark ledare. Beroende på dess storlek kan en Waaagh! innebära erövrandet av en enda planet, eller flera planeter i ett litet lokalt ork-imperium (som dock har en tendens att kollapsa efter ett tag, eftersom orkerna, som nämnts ovan, gärna slåss inbördes om makten om inga yttre motståndare finns i närheten). Waaagh! brukar också användas som namnet på ett psykiskt energifält som orker omedvetet genererar, en energi som växer sig starkare ju fler orker som är närvarande, och ju mer uppspelta de är. Energifältet har många effekter, som att göra orkerna starkare och modigare, och det finns speciella orker, kända som ”weirdboyz” som har förmågan att kanalisera energin till olika sorters psykiska förmågor, vanligtvis i form av energibollar (ibland formade som en enorm ork-fot) att slänga mot fienden. Orker får alltså inte sin psioniska energi från warpen som de flesta andra arter i galaxen, utan genererar den på egen hand (vilket är en anledning till att de väldigt sällan korrumperas av Chaos). Den kanske mest intressanta egenskapen hos Waaagh!-fältet är att det verkar ha en förmåga att subtilt påverka verkligheten, så att om tillräckligt många orker tror att en sak är sann så blir den också sann. Ett exempel är att många orker är övertygade om att färgen röd kan få ett fordon att röra sig snabbare, och ork-fordon som är målade röda verkar faktiskt göra det. Mer övergripande är det främst tänkt som en förklaring till varför orkernas teknologi, som ofta är väldigt rostig, trasig och allmänt illa konstruerad, ändå är väldigt effektiv i strid. Ett ork-vapen som tekniskt sett inte borde kunna avfyra några kulor alls gör det ändå i händerna på en ork, just eftersom denne är övertygad om att det kan göra det.

En weirdboy.Orkerna har också en mer konkret religion i form av två gudar, kallade Gork och Mork. Vad som skiljer dessa gudar åt är oklart, vanligtvis beskrivs den ene som ”listigt brutal” och den andra som ”brutalt listig”, men vem av dem som är det ena eller andra är inte alla orker överens om. Denna oenighet används naturligtvis ofta som en anledning för orker att slåss med varandra (även om de sällan behöver en ursäkt). Poängen med två gudar är nog att dessa två då kan slåss med varandra, som en religiös symbol för orkernas intresse för att kriga. Det är mycket möjligt att Gork och Mork faktiskt existerar (vi har ju tidigare etablerat att det finns ett flertal verkliga gudar i Warhammer 40,000), och att de till och med ibland manifesterar sig när Waaagh! är tillräckligt stark. Ovan nämnda jättefötter som weirdboyz kan frammana antas ofta vara just Gork eller Mork som stampar på orkernas fiender (eller på orkerna själva, gudarna är inte alltid väldigt pricksäkra).

En runtherd med sin squig, och sina gretchin-slavar.En annan intressant egenskap med orker är hur de fortplantar sig. Orker är nämligen en sporbaserad livsform (så man kan säga att de egentligen inte har kön, men de brukar konsekvent använda sig av pronomen ”han” ändå). Varje vuxen ork bär på en massa mikroskopiska sporer, som de ständigt sprider runt sig. Extra många sporer sprider sig när en ork dör. Varje spor kan sedan växa upp till en ny ork, eller ibland till andra ork-liknande livsformer såsom små och listiga gretchins (Warhammer 40,000-motsvarigheten till fantasyns goblins) som orkerna använder som slavar, eller olika sorters squigs, en sorts märkliga djur med massor av tänder som orkerna använder som attackhundar, boskap eller peruk (nej, jag skämtar inte) beroende på storlek och egenskaper. Konsekvensen av detta fortplantningssystem är att det är väldigt svårt att bli av med orker när de väl invaderat en planet. Även om planeten senare återtas och alla orker dödas finns det ändå kvar sporer som senare kan växa till nya orker, som i sin tur sprider nya sporer. Man kan lustigt nog beskriva en orkinvasion som en sorts planetär svampinfektion.

En mob med stormboyz.Enskilda ork-fotsoldater kallas ”boyz”, och brukar vara utrustade med vapen såsom shootas och sluggas för att skjuta fienden, även om de flesta orker föredrar att slåss i närstrid med yxor, svärd och andra vapen som kollektivt benämns choppas. Vissa boyz specialiserar på olika sätt, till exempel kommandoz som gillar att infiltrera och smyga sig på fienden, tankbustas som gillar att spränga fordon, och stormboyz som är galna nog att flyga in i striden med raketer på ryggen. En skvadron med orker (en ”mob”) brukar ledas av en extra biffig ork kallad en nob. Den övergripande ledaren för en orkarmé, eller en hel Waaagh!, kan ha olika titlar, men brukar kallas för en boss, warboss eller warlord. Denne har fått sin position genom att vara den störste, starkaste och brutalaste orken, men måste hela tiden vara på sin vakt utifall någon av hans nobz får för sig att de är starkare. Orkerna har också ett flertal specialister som kollektivt brukar kallas oddboyz, eftersom de övriga orkerna har svårt att förstå hur någon kan ha andra intressen än att kriga. Ovan nämnda weirdboyz är en typ av oddboy, och det finns även mekboyz (orker som gillar att reparera och bygga teknologiska prylar), painboyz (orkernas motsvarighet till läkare, som gärna ägnar sig åt amputeringar och diverse läskiga medicinska experiment på sina ”patienter”) och runtherds (orker som tar hand om gretchins och andra slavar). Ovan nämnda gretchins medverkar också (motvilligt) i strid, vanligtvis som minröjare, distraktioner, levande sköldar eller (om de har tur) assistenter till mekboyz eller painboyz.

En pansarvagn som orkerna stulit från Imperiet.Som sagts ovan är ork-teknologi överlag väldigt primitiv och brutal, men trots det ändå förvånansvärt effektiv. Deras skjutvapenteknologi är centrerad runt principen ”dakka”, ett ord som motsvarar ljudet av ett automatvapen som avfyras. Ju mer dakka desto bättre, anser de flesta orker. Orker är överlag extremt dåliga på att träffa avlägsna mål med sina vapen, vilket de gärna kompenserar genom att spruta ut så mycket ammunition som möjligt med förhoppningen att åtminstone något skott träffar. De flesta orker bär inte någon typ av rustning, men en mekboyz kan faktiskt konstruera så kallade ”mega armours”, motsvarigheter till Space Marines terminator-rustningar. Orkerna har också en motsvarighet till Space Marines dreadnoughts, alltså robotar som (vanligtvis) styrs av en ork som kirurgiskt satts ihop med maskinen. En sak som de flesta orker gillar nästan lika mycket som att slåss är att åka snabbt i olika sorters fordon, inklusive motorcyklar, truckar, stora pansarvagnar eller, för de allra galnaste, olika typer av flygfarkoster såsom helikoptrar eller flygplan, naturligtvis gärna målade röda för att de ska gå snabbare. Utöver sin egen teknologi tycker orker också om att stjäla motståndarnas teknologi, vilket innebär att en ork-spelare kan använda sig av miniatyrer av fordon från andra arméer om de ser till att modellera och måla dem för att se ”orkiga” ut.

Orker på cyborg-vildsvin, kallade "cyboars".I tidigare utgåvor av Warhammer 40,000 var orkerna indelade i klaner, med olika egenheter och olika utseenden. Detta var av ungefär samma anledning som Space Marines är indelade i chapters, alltså för att ge spelare möjlighet att måla sina miniatyrer som de ville. Fokuset på klanerna har dock minskat markant i senare utgåvor, troligtvis för att spelskaparna insåg att de egentligen inte är nödvändiga, eftersom orker inte har någon strikt militär organisation och inte behöver någon ursäkt för att se ut på ett visst vis. Det finns dock fortfarande några varianter på den typiska orkarmén. En är Speed Freeks, en armé helt bestående av orker som är besatta av att röra sig snabbt, och alltså alla är utrustade med fordon av olika slag. En annan är feral orks, som representerar mer primitiva orker, troligtvis nyligen framvuxna från sporer och ännu inte upplärda i att använda avancerad teknologi. De gillar istället att rida runt på djur, inklusive en organism som är misstänkt lik våra vildsvin (så att Games Workshop kan återanvända vildsvinsminiatyren från fantasy-spelet).

Kommando-orker.Som ni kanske insett vid det här laget är orker, trots sin brutala framtoning, en väldigt humoristisk armé. De är inte bara ett spår av fantasyns inflytande på Warhammer 40,000, utan även på att det ursprungligen också hade en genomgående ton av satirisk, svart humor. Man kan faktiskt säga att orkerna är motsvarigheten till ”comic relief” i spelets universum. Deras språk är en bisarr engelsk dialekt som liknar en sorts utomjordisk cockney, deras teknologi ser väldigt knasig och skrotig ut, och orkerna själva framstår ofta som våldsamma, muskulösa idioter, som är för dumma för att ha några djupare filosofiska tankar men som kan ha stort inflytande på sin omvärld genom ren och skär viljestyrka. Vad jag främst gillar med orkerna är att de är den enda arten i galaxen som totalt sett verkar vara helt nöjda med sin situation. Till och från kan de bli arga, men det är ytterst ovanligt att en ork någonsin är ledsen, rädd eller deprimerad, de tar det mesta de råkar ut för med ett muntert humör, övertygade om att allting går att lösa om de bara applicerar tillräckligt med våld. Andra arméer i Warhammer 40,000 slåss för att överleva, för hämnd eller hat, eller för att de är tankelösa djuriska monster, men orker slåss för att de tycker det är det högsta av alla nöjen. Det säger nog något om vilken mörk och brutal galax det är när de enda som kan vara nöjda är en art som endast lever för att kriga.

En ork-dreadnought.Jag är inte den ende som tycker om orker, de är en mycket populär armé bland Warhammer 40,000-spelare, troligtvis både för sin brutala humor och för att deras skrotiga teknologi är relativt enkel att göra miniatyrer av. Ett tecken på orkernas popularitet är att Games Workshop gav ut ett helt spinoff-spel, med namnet Gorkamorka, i vilket man spelar ledaren för en ork-mob som slåss mot andra mobs för pengar och ära. Ett annat tecken är att bitar av orkernas ”kultur” faktiskt har blivit en del av spelarnas kultur, så att de kan prata om vikten med tillräckligt med dakka, eller då och då brista ut i ett rungande ”WAAAGH!”

Publicerat av Fredde Waaagh!

You may also like...

5 Responses

  1. Jönsson skriver:

    Orkernas färgschema känns på något sätt som själva sinnebilden utav 40K för mig.

    • Fredde Fredde skriver:

      Det har förändrats med åren. Tidiga orker kunde vara ganska färglada (se vildsvinsryttarna ovan, till exempel), men mer moderna orker har lite mer dova färger, med mycket mer svart, metall och rost. Vilket i och för sig stämmer ganska bra överens med förändringen av utseende för Warhammer 40,000 överlag.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>