Vem spelar skurken? – Riddler

riddlerRossVi vandrar vidare längs Batmans långa lista av intressanta fiender och finner oss hos en personlig favorit. Nämligen Edward Nigma, alias The Riddler. På svenska känd som Gåtmästaren eller bara Gåtan. Faktum är att många författare även har uppmärksammat det otroliga sammanträffandet att en man vid namn Edward Nigma (E. Nigma – enigma) beslutat sig för att specialisera sig på gåtor och gjort efternamnet till ett taget sådant. I dess fall är Edwards riktiga efternamn Nashton.

I serietidningarnas värld debuterade Riddler redan 1948 och har hemsökt Batman sedan dess. Sitt första framträdande utanför det mediet gjorde han dock först 1966 i TV-serien Batman. Vem kommer inte ihåg dess vinjett? Där spelades Nigma utav komikern och skådespelaren Frank Gorshin och det är på hans tolkning av Riddler som många av de andra som iklätt sig rollen baserat sina. Gorshins Riddler svängde mellan att vara lekfull och tokig med viljan att utmana Läderlappen snarare än att faktiskt undslippa eller rent av besegra honom och ett genuint planerande lugn som trots seriens extremt lättsamma och till och med fåniga ton kunde få honom att verka riktigt hotfull.

Frank Gorshin som Riddler från TV-serien Batman.

I serietidningarna avbildades Gåtmästaren iförd en grön kroppsstrumpa och en liten dominomask för ögonen. I tryck fungerade denna ensemble hyfsat bra men när en skådespelare iklädde sig samma plagg blev dess brister väldigt tydliga. Gorshin hatade kroppsstrumpan så mycket att han tvingade seriens producenter att ge honom en alternativ klädsel så att han bara behövde ha på sig tightsen ibland. En grön kostym med tillhörande plommonstop designades och denna nya kostym blev såpass populär att den började dyka upp även i serietidningarnas värld. I modern tid har kroppsstrumpan nästan helt och hållet försvunnit till förmån för den snyggare kostymen med varierande antal frågetecken insydda i tyget på olika ställen. Riddler blev den mest populära utav seriens återkommande skurkar och detta berodde helt och hållet på Frank Gorshins talang. Han blev därför en av de fyra skurkarna som valdes ut för att även medverka i långfilmen som baserades på TV-serien 1966. TV-serien Batman fick dock bara två säsonger och trots att ett annat TV-bolag ville ta över när ABC (företaget som producerade serien) lade ned så kunde serien inte fortsätta eftersom ABC råkade riva all dekor och göra sig av med majoriteten av kostymerna. Det var förmodligen på grund av detta som Gorshin fick ikläda sig de avskydda tightsen istället för den snygga kostymen när han repriserade rollen som Edward Nigma (även om Nigmas riktiga namn i princip aldrig nämndes i TV-serien) i den mycket märkliga TV-fenomenet Legends of the Superheroes från 1979. Serien, vars produktionsvärden var allt annat än höga, fick bara två avsnitt men det räckte mer än väl. I det första avsnittet fick Riddler klä ut sig till psykolog och lura Captain Marvel (vars superkrafter skall inkludera gudarnas vishet) på information. Mindre sagt om serien desto bättre men Gorshins insats är precis samma blandning utav humor och seriositet som i TV-serien från 60-talet.

Under TV-serien Batmans sista säsong spelades Riddler i ett avsnitt utav en ”vikarierande” John Astin, som var känd bland annat som Gomez Addams i den svartvita originalversionen utav The Addams Family. Då Astin vägrade raka sig fick Riddler den här gången ha mustasch, något som senare lyckligtvis aldrig upprepats. Astin var en duktig skådespelare men han hade inte en chans i jämförelse med Gorshin, vars maniska spel gjorde Astins version minst sagt tråkig i jämförelse.

Sitt första tecknade framträdande utanför serietidningarnas värld gjorde Riddler i TV-serien The Batman/Superman Hour från 1968 där hans röst gjordes utav Ted Knight. Knight gjorde rösterna till de flesta av seriens karaktärer (med undantag för den dynamiska duon själva) och fick således chansen att prova nya röster för varje skurk. För Riddler fungerade hans ljusa, nästan fåniga stämma bättre än vad den gjorde för Scarecrow men, då serien riktades (föga förvånande) till barn fanns där inget direkt hotfullt i den. Trots dRiddler från The Batman/Superman Houret förtjänar Knight en eloge för sin förmåga att göra varje skurk unik även i rösten. Seriens version utav Riddler återtog kroppsstrumpan men fick den snarare att likna en slags grön overall med lila handskar och bälte. Inte snyggt men helt i linje med karaktärens ursprung. Riddler dök även upp som hastigast i introsekvensen till The New Adventures of Batman från 1977 men fick aldrig vara med i något faktiskt avsnitt. Av någon oklar anledning hade han då på sig en röd version utav sin sedvanliga kroppsstrumpa.

1978 fick Riddler dock åter en talroll när han dök upp tillsammans med Scarecrow i Legion of Doom i den klassiska serien Challenge of the Superfriends. Vad de två gjorde bland andra skurkar med övermänsklig styrka eller utomjordisk bakgrund är svårt att säga men det säger en del om populariteten Batmans fiendegalleri har haft sedan de först dök upp. Här för första gången i animerad form gavRiddler från Challenge of the Superfriendss Nigma sin karakteristiska höga panna och smala ansikte som redan etablerats i serietidningarna. Designern Alex Toth behöll tightsen istället för kostymen men valde också att ge Riddler en lite tanigare fysik för att illustrera att hans styrka var mer mental än fysisk. Detaljerna på dräkten blev här även mörklila istället för de lätt rödrosa som varit tidigare och den färgkombinationen har hängt kvar sedan dess. Rösten gjordes utav röstskådespelarveteranen Michael Bell som gav Riddler en nasal nästan gnälligt ljus stämma, vilket passade väldigt bra för karaktären men gav honom knappast någon värdighet. Med det sagt använde Bell sitt melodiska sätt att tala för att låta Gåtmästarnes gåtor låta överladga och hånfulla. Något som passade utmärkt för karaktären.

I Batman: The Animated Series valde man att äntligen låta Riddler få ikläda sig den gröna kostymen istället för tightsen och gav rollen till skådespelaren John Glover (som senare skulle spela två andra DC-skurkar; Floronic Man i Batman & Robin och Lex Luthors pappa Lionel Luthor i Smallville). Glovers lugna och extremt värdiga stämma gjorde Nigma mer obehaglig och beräknande än många av hans föregångare. Trots det använde han sig också av den mani som Gorshin myntade på sextiotalet och det nästan lite gnälliga behovet att visa sin intelligens som Bell sedan använde på sjuttiotalet men Glover valde att göra dem bägge två mycket mer subtilt. Tyvärr fick Riddler inte gör särskilt många framträdanden under seriens första säsonger och utav dem var det bara ett avsnitt som egentligen fångade karaktärens ursprung. I det första avbildades han som en TV-spelsdesigner som blev snuvad på sitt livs genombrott och hämnades på sin baneman genom ett antal överdrivna dödsfällor, något som visserligen passar in med hans första framträdanden i serietidningarna men som gått ett ganska långt steg från vad karaktären utvecklats till. I avsnitt två hade han designat en virtuell verklighet i vilken han fångade polischef Gordon och först i det tredje kändes han som sitt riktiga jag igen. Då valde han att reformera och ägna sitt geni för att skapa leksaker och pussel åt en leksakstillverkare men sakteligen kröp hans behov att bli jagad av Batman tillbaka och han gled in på brottets bana igen. När serien gjordes om för sin fjärde säsong behöll man Glovers värdiga röst men slängde kavajen åt sidan och gav Riddler åter sin kroppsstrumpa. I detta format gjorde han även ett gästspel i Superman: The Animated Series. Den svenske röstskådespelaren Peter Sjöquist gjorde Riddlers röst i de svenska dubbarna av dessa program men nådde tyvärr aldrig den värdighet som Glover fick fram. Gissningsvis på grund av ett pressat schema lät hans version av Riddler ofta som att han inte hann med att uttala orden och meningarna såsom han borde och kunde därför ibland låta lite dum. Översättningen av de många ordvitsbaserade gåtorna var dock ofta välgjord.

I spelfilmen Batman Forever från 1995 gavs rollen som Edward Nigma / Riddler till komikern och skådespelaren Jim Carrey då man ville försöka göra filmen med barnvänlig. Carrey är visserligen en väldigt duktig skådespelare men likt sin kollega Tommy Lee Jones (som spelade Two-Face) märktes det ganska tydligt att Carrey spelade rollen som sig själv snarare än att försöka hitta den riktiga karaktären. Huruvida detta låg i regin eller i Carreys eget val är okänt men Carreys Riddler går mest från skämt till skämt och tar sig på pungen och skuttar maniskt. Det finns även här likheter med Frank Gorshins version men tillsammans med det svaga manuset fungerar det mycket sämre. Carreys Edward Nigma är lustigt nog mycket bättre än hans Riddler. Designmässigt går han från den snygga gröna kostymen till märkligare och märkligare tights och kroppstrumpor och verkar dessutom byta utstyrsel mellan varje scen. Av någon anledning valde man även att färga hans här rödrosa närhelst han är iklädd någon av sina frågeteckenutstyrslar. En av Riddlers kostymer dyker även upp i bakgrunden i Batman & Robin. I TV-spelet Lego Batman 2: DC Super Heroes valde röstskådespelaren Rob Paulsen att basera sin Riddler-röst på Carreys version.

I den animéinspirerade tecknade TV-serien The Batman var det skräcklegenden Robert Englund (mer känd som Freddy Kreuger) som fick turen att spela Gåstmästaren. Här valde man att visuellt basera Riddler på vad som bäst kan beskrivas som en ”gothare”. Även om designen var minst sagt märklig gjorde Englund ett väldigt bra jobb med rösten. Han använde sig av samma värdighet som Glover men gjorde den snäppet mer skräckinjagande och mordisk. Englunds rötter i skräcken lyckades för första gången att få Riddler att verka ondskefull och skräckinjagande. I hans version verkade det nästan som att det inte hade någon betydelse om man löste hans gåtor eller ej, man skulle inte överleva ändå.

Riddler har sedan dess dykt upp i Batman: The Brave and the Bold vid ett par spridda tillfällen. Här designad precis efter hur han såg ut i sitt första serietidningsframträdande med röst av skådespelaren, komikern och sångaren John Michael Higgins. Higgins version är högljudd och nästan lite irriterande men tack vare bra manus fungerar den och är dessutom ganska rolig. Han fick aldrig vara huvudperson men fungerade utmärkt som bifigur i flera avsnitt. I vissa avsnitt fick han till och med ikläda dig den gröna kavajen. Utöver det gjorde Riddler en liten cameo i den tecknade långfilmen Batman: Under the Red Hood där han visserligen inte pratade men stönade ett par gånger då Batman smockade till honom. De få stönen gjordes enligt eftertextaren av filmens (tillika de flesta animerade projekt som DC givit ut sedan 90-talet) producent Bruce Timm.

I en pågående tecknade TV-serien Young Justice görs Riddlers röst utav skådespelaren Dave Franco. Hans Riddler är tillsynes yngre och en smula störigare och hans känsla för överlägsenhet är inte helt utforskad. I Francos tappning framgår det inte riktigt lika tydligt exakt hur intelligent Riddler faktiskt är utan han spelas mest som en underhuggare till de smartare och starkare skurkarna. Inte nödvändigtvis fel, speciellt inte med tanke på seriens ton men i jämförelse med tidigare inkarnationer håller denna inte sig lika stark. Det hjälps förmodligen inte utav att man valt att ge karaktären ett ganska fånigt glapp mellan framtänderna heller. Lyckligtvis har man valt att inte använda sig av några tights i hans kostym utan en modernare grön jacka tillsammans med skjorta och lila slips.

Den bästa versionen av Riddler gör dock i min enkla mening Wally Wingert i TV-spelet Batman: Arkham Asylum och dess uppföljare Batman: Arkham City. Riddler agerar en slags lekledare i bägge spelen och utsätter Batman (och spelaren) för åtskilliga utmaningar för att lösa gåtor och hitta troféer medan resten av spelets story pågår. I det första dyker riddler aldrig upp personligen men då han lyckas hacka sig in i Batmans kommunikationsradio tvingas man lyssna på hans hånfulla gåtor enda tills man löst den sista av dem och Batman lyckas räkna ut vart han gömmer sig. Då får man ett sista meddelande från Riddler och får höra hur polisen slår ned hans dörr och fångar honom. I Arkham City dyker han upp genomgående i videoinspelningar och utmanar Batman att lösa fler gåtor för att rädda en hoper oskyldiga människor han fångat. När man löst tillräckligt många lyckas man pussla ihop i vilken byggnad Riddler faktiskt gömmer sig och gå dit för att fånga honom personligen . Designen är en smula smutsigare än de flesta andra men med den klassiska gröna kostymen och den lila slipsen. Wingerts version har allt som de tidigare versionerna haft. Humor, överlägsenhet och illvilja. Han hånar Batman men samtidigt lyser hans egna osäkerheter igenom och hans vilja att visa sig bättre än alla andra blir slutligen hans nedfall. Wingerts Riddler har en gäll men melodisk röst och riktigt hat i bakgrunden. En perfekt kombination utav allt det som gjort hans föregångare så bra.

Publicerat av Jönsson

You may also like...

2 Responses

  1. Fredde Fredde skriver:

    Jaha, det var alltså två stycken Batman-skurkar som inte ville raka mustaschen. Jag antar att vi får vara glada att Robin inte gick omkring med helskägg.

    Young Justice-Riddler ser förresten lite ut som den klassiska animé-figuren Lupin III, vilket inte är helt fel då denne också är en intelligent brottsling som sätter griller i huvudet på brottsbekämpare till som tätt, om än inte med gåtor.

    • Jönsson skriver:

      Förvisso, men första gången han dök upp var han fängelseklädd och talade inte så mycket i gåtor. Var ganska svårt att utröna vem han skulle vara. Jag tror att många av de andra hade lyckats få fram det bara genom rösten. Med det sagt är Young Justice en väldigt välgjord serie och jag blir ändå glad varje gång Riddler får vara med.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>