Lite politik och mycket blod i konsulernas stad

Rött mot vitt, ganska olikt de tidigare albumomslagen.Det senaste albumet med Markera som Olästs favoritserie, den som handlar om Hälsingborgaren Viktor Kasparsson och hans äventyr med mysterier och övernaturligheter i mellankrigstiden, har varit en smula försenat. Men när jag till slut kunde lägga vantarna på ett exemplar av albumet, som har titeln Blodsband, tyckte jag direkt att jag kunde se anledningen till att det tagit en sådan tid för författaren och tecknaren Dennis Gustafsson att göra klart det. Detta verkar nämligen vara det tjockaste Kasparsson-albumet hittills, men alla sidorna håller fortfarande samma kvalitet som i de tidigare serierna, och är ibland till och med bättre. Här finns ibland ganska finurliga layouter för serierutorna som bryter iväg från den typiska ordningen, så att de inte följer direkt på varandra utan ibland är parallella eller inte ska läsas i någon särskild ordning alls, då de i stället är avsedda att ge en sammantagen bild av ett kaotiskt händelseförlopp. Så när en hord råttor biter och sliter i en stackars människa görs det på en sida i form av en hel hoper av blodiga närbilder och detaljer som inte nödvändigtvis måste vara ordnade helt kronologiskt, för att ta ett exempel. Om det behövs lite mer väntetid för att serien ska vara av den här kvaliteten och längden tänker inte jag klaga i alla fall.

En pistol hjälper inte mot en mordisk råtthord.Historien den här gången handlar alltså om råttor, och om hur staden Helsingborg blir invaderad av dessa otäcka varelser. Där de tidigare Kasparsson-serierna oftast handlat om hot mot Kasparsson själv eller hans närstående har Blodsband ett större omfång, där hela staden hotas av råtthorden och dess ledare. Seriens mysterium är dock inte vem råttornas ledare är, det får vi som läsare veta på de första sidorna, frågan är vad han vill och hur han ska bekämpas. Det är också intressant att det övernaturliga inte har en lika framträdande roll i denna historia som i de förra. Det finns förvisso lite magi i det sätt som råttornas ledare kommunicerar med råttorna, men det mesta som försiggår med råttorna har åtminstone någorlunda vetenskapliga förklaringar. Det antyds att det rör sig om ”ett snedsteg av moder natur”, som en av mina favoritkaraktärer i serien, råttforskaren Märta Möllergren, uttrycker det.

Naturligt eller övernaturligt?Denna aningen mer materialistiska version av Kasparssons äventyr verkar också synas till en viss del i seriens övergripande tema, då mycket av den inte handlar om någon fantastisk strid mellan ont och gott. Till en början verkar det som att serien ska handla om politik, då den tar upp konflikten mellan höger och vänster i Helsingborg, med feta kapitalister och nationalistiska högerextremister på den ena sidan, och kepsbeklädda medlemmar i arbetarrörelsen på den andra (en av arbetarpolitikerna heter till och med Ådal, vilket jag misstänker inte är ett namn taget på måfå). Men i slutändan tycks serien handla om mer tidlösa och övergripande teman, om olycklig kärlek, om makt och missbruket därav. Mycket av dessa teman centrerar inte kring Kasparsson själv, utan lyfts fram av de andra karaktärerna i serien. Det finns faktiskt ett flertal tillfällen då Kasparsson inte medverkar alls på flera sidor, mer så än i de tidigare serierna. Men då de andra karaktärerna är så intressanta gör det inte så mycket, och i slutändan är det ändå Kasparsson som listar ut lösningen på råttproblemet.

Ett råttoffer är ingen vacker syn.Som seriens titel och omslag antyder är detta också en synnerligen blodig historia. Jag noterade om det förra albumet, Spöket på Hotell Vega, att det inte fanns så mycket läbbiga blodsdrypande scener som det varit tidigare, men det har Gustafsson tagit igen med råge denna gång, när råtthorden sliter folk i stycken och blodet stänker och slaskar åt alla håll. Även detta är passande när hotet nu är mer materiellt än andligt, med fysiska motståndare för Kasparsson snarare än okroppsliga spöken och andra övernaturliga väsen.

Ännu en utmärkt Viktor Kasparsson-serie, med andra ord! Ska man tro Dennis Gustafssons tidslinje över Kasparssons äventyr har vi i och med detta album nått till punkten då äventyren i det första Kasparsson-albumet börjar inträffa kronologiskt sett, men det finns fortfarande ett flertal titlar på listan som vi inte sett ännu. Det är möjligt att vi får vänta ännu ett slag på dessa, men som Blodsband antyder behöver inte en sådan väntan vara av ondo.

Publicerat av Fredde 

You may also like...

3 Responses

  1. Jönsson skriver:

    Hur i hela fridens namn kunde du lägga vantarna på den så snabbt? Jag beställde albumet när jag ringde dig och berättade att det äntligen kommit ut och jag har fortfarande inte ens fått bekräftelse att det är skickat!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>