Nördfavorit – Kyle Katarn

Kyle Katarn med sin favoritpistol.Star Wars är fullsmockat med nördfavoriter, och många av dem kommer inte från filmerna, utan från de böcker, serier, spel och annat krimskrams som utgör filmseriens famösa ”expanded universe”. En nördfavorit som har sitt ursprung där är huvudpersonen i spelserien med FPS som antingen kallas Dark Forces eller Jedi Knight. Ni kommer fatta förvirringen över seriens namn när ni ser titlarna på spelen, men det viktiga med dem är i alla fall att de alla har att göra med Kyle Katarn. Man skulle till och med kunna kalla serien för ”Kyle Katarn-spelen” om man så vill.

Pangpang i Dark Forces.Det första spelet med Kyle Katarn i huvudrollen hette Dark Forces, och kom ut på den tiden då FPS fortfarande brukade kallas för ”Doom-kloner”. Spelet var för sin tid anmärkningsvärt avancerat och hade ett flertal spelkoncept som numera brukar tas för givna i FPS, men som var ovanliga och nyskapande bland de spel som kom i storsäljaren Dooms kölvatten. Saker som att kunna titta upp och ner, lägga ut minor, spränga väggar, simma i vatten, använda ficklampa eller ljuskikare i mörka områden, och ha uppdrag på nivåer annat än ”hitta till slutet och tryck på en knapp” gjorde att Dark Forces stod ut från mängden, och inte bara för att det var den enda Doom-klonen med Star Wars-tema. Och Kyle Katarn själv var också en av spelets intressanta detaljer.

Kyle Katarn i Dark Forces. Utan skägg!Huvudpersonerna i de flesta tidigare FPS var i princip personlighetsbefriade och tysta så när som på ett och annat stön när de träffades av vapen, endast representerade av ett litet ansikte längst ner på skärmen som blev blodigare och blodigare när de tog skada. Duke Nukem var ett litet steg framåt då han då och då kom med någon cool oneliner snodd från någon actionfilm, men han var på det stora hela inte lika intressant som Kyle Katarn. Vi fick se denne i mellansekvenserna mellan nivåerna, och han framställdes som en hårdnackad och kanske aningen cynisk legosoldat som tog sig an uppdrag från Star Wars rebeller mest för pengarnas skull, men mot spelets slut verkade hans karaktär ha utvecklats lite efter att han sett de hemskheter som rymdimperiet är kapabelt till, och han tycks en aning mer dedikerad till rebellernas sak av anledningar andra än pengar. Lite grann som Han Solo, faktiskt, vilket jag inte misstänker är något sammanträffande. Katarns karaktär är kanske i sig inte speciellt unik, men det faktum att han var en FPS-huvudperson med någon karaktär över huvud taget var nyskapande när det begav sig.

Jan Ors, Kyles ständiga följeslagare.Likt Duke Nukem kom Katarn också med repliker under spelets gång, men dessa var oftast inte generellt hållna oneliners, utan specifika kommentarer om händelser i spelvärlden eller uppdraget han höll på att utföra. Intressant var också hans ständiga kompanjon Jan Ors, som flög rymdskeppet som tog Katarn mellan de olika planeterna i spelet och lade fram vad hans mål var i början av varje nivå. Katarns kommentarer var ofta sagda till henne över radio, inte bara rakt ut i tomma luften, och i många av spelets nivåer var uppdraget att ta sig in i en bas och hitta på något lurt, för att därefter ta sig tillbaka till startpunkten och bli upplockad av Jan. Detta blir extra spännande i nivån där Kyle måste infiltrera en byggnad på rymdimperiets huvudstadsplanet Coruscant, men när han gjort det hör han att Jan hamnat i fara och måste skynda sig tillbaka, bara för att se att skeppet är borta och han måste slåss mot en annan nördfavorit, Boba Fett, innan Jan dyker upp igen. Att spelets handling utvecklas under spelets gång är inte speciellt ovanligt idag, men det gjorde definitivt Dark Forces mycket mer involverande än de flesta av sina jämngamla partners i FPS-genren.

Kyle med ljussvärd i Jedi Knight.Nästa spel med Kyle Katarn hade den fullständiga titeln Jedi Knight: Dark Forces II, och hade till skillnad från föregångaren ”riktig” 3D-grafik, vilket innebar betydligt mer imponerande miljöer i spelet. Rent speltekniskt fungerar spelet till stor del som sin föregångare, man springer runt och skjuter fiender, trycker på knappar och letar efter prylar eller platser, och det som gjorde Dark Forces speciellt var nu inte lika unikt i FPS-genren längre. Den stora nyheten är nu att Kyle Katarn har tillgång till Star Wars motsvarighet till magi, Kraften, och detta ger spelet en helt annan dynamik än mer ”realistiska” FPS när du kan använda Kraften för att hoppa högt, springa snabbt, distrahera fiender och läka dina skador. I spelets början har Kyle inga sådana förmågor alls, men du som spelare få välja vilka av hans förmågor som utvecklas under spelets gång. Nästan lika intressant som detta är att Kyle efter ett tag också får tillgång till ett ljussvärd, ett väldigt mäktigt närstridsvapen, vilket var ganska unikt då närstridsvapen i de flesta FPS brukar vara svaga och bara används som sista utväg när man får slut på ammunition. Med ljussvärdet kan man dock inte bara klå upp fiender, man kan också på klassiskt Star Wars-manér parera deras skott, och det fungerar också som en hyfsad ljuskälla i spelets mörka områden. Sedan finns det också speciella bossar som också har ljussvärd och som bara kan besegras i ljussvärdsdueller, vilka jag dock inte tycker är helt lyckat implementerade i spelet, de känns ibland lite väl komplexa för att vara roliga.

Jason Court som Kyle Katarn.Jedi Knight kom ut i en tid som av många spelnördar ses som ett mörkt kapitel i spelhistorien, när den interaktiva filmen med live action-filmsekvenser fortfarande ansågs vara framtiden för elektroniska spel. Spelets handling skildras därför nu med filmklipp med riktiga skådespelare, men även här står Jedi Knight ut från massan då filmsekvenserna ofta är något mer hyfsade än det mesta av det skräp som dykt upp vid samma tid. Här finns vissa ganska coola specialeffekter, intressanta bakgrunder, rekvisita och kostymer, och även om många av skådespelarna antingen spelar över ganska rejält (till exempel spelet huvudskurk Jerec) eller på andra sätt inte är väldigt kompetenta så finns det vissa ljusglimtar, till exempel Kyle Katarn själv, spelad av Jason Court. Jag tycker Court ofta lyckas bra med att ge liv åt karaktären, som nu inte är lika hårdnackad och butter som i Dark Forces, utan kommer med ett och annat skämt under äventyrets gång. Till detta kan läggas den där speciella Star Wars-stämningen som alltid kan göra även de mest mediokra filmsekvenser lite bättre i en nörds ögon.

Kyle lämnar ofta högar med stormtroopers efter sig.Katarns utveckling som karaktär är sammanlänkad med spelets handling, då han som titeln antyder nu inte är legosoldat utan under spelets gång börjar lära sig jediriddarens ädla värv, efter att han hittat ett ljussvärd i sin källare (jo, faktiskt). Handlingen är inte likt Dark Forces helt linjär, utan nu kan du som spelare göra en del val som gör att Kyle antingen går mot Kraftens ljusa eller mörka sida. Det finns en hel del harmlösa civila personer på spelets nivåer, och om du har ihjäl dessa dras Kyle mot mörkret, vilket han också gör om du väljer att utveckla de mörka Kraften-förmågorna (blixtar, strypgrepp och annat otrevligt) istället för de ljusa (som att hela och distrahera). Det är egentligen inte väldigt avancerat, utan handlingen fortsätter på samma vis oavsett val fram till en viss punkt i spelet där Kyle antingen väljer ljuset eller mörkret baserat på vad du gjort tidigare, och sedan fortsätter spelets handling längs en av två vägar, dock med samma nivåer. Det ganska enkla moralsystemet i spelet är också något som gör att man börjar undra huruvida ett FPS verkligen är den ideala spelgenren om huvudpersonen är en rättrådig jediriddare, en fredens försvarare som bara motvilligt tar till våld i yttersta nödfall. Även om man väljer den ljusa sidan i spelet kommer ju Katarn att massakrera sig igenom massvis med stormtroopers, imperieofficerer, utomjordingar och andra levande varelser som kommer i hans väg, just eftersom det är så spelet är upplagt. Men det går kanske att ursäkta i det här spelet då Kyle fortfarande är en nybörjare i Kraftens mysterier, och fortfarande har kvar sina instinkter som legosoldat.

Kyle Katarn och Mara Jade.Till Jedi Knight kom sedan en expansion kallat Mysteries of the Sith, och här spelar man intressant nog bara Kyle Katarn i spelets första nivåer, sedan ersätts han av en annan klassisk expanded universe-karaktär, nämligen Mara Jade. Rent speltekniskt fungerar hon dock på exakt samma sätt som Kyle, och hon liknar också honom till vissa drag i personlighet, då hon inte tvekar att ta till våld och svinga ljussvärdet mot fiender titt som tätt. Faktum är att moralsystemet från Jedi Knight är betydligt mindre avancerat här, du får bara ett tillfälligt avdrag på energin du använder till dina Kraften-förmågor om du råkar ha ihjäl en civilist, och handlingen är helt linjär utan några avkrokar. Och även om det är Mara Jade som är huvudpersonen kretsar ändå handlingen kring Kyle Katarn, då Mara måste leta reda på honom efter att han mystiskt har försvunnit.

Kyle och Jan i Jedi Outcast.Det nästa ”riktiga” spelet i serien heter Jedi Knight II: Jedi Outcast, och det är nu ni kanske märker att namngivningen börjar bli lite förvirrande. Borde inte spelet egentligen heta ”Dark Forces III”? Hur som helst är en av de mest intressanta sakerna med spelet när det gäller Kyle Katarn det faktum att han i spelets början inte har någon av de förmågor han hade i slutet av Jedi Knight, och han har inte heller kvar sitt ljussvärd längre. Från ett speltekniskt perspektiv är detta förståeligt, det hade ju inte funnits mycket utmaning om Kyle redan från början kunde hoppa runt, hela sig själv och massakrera fiender med sitt ljussvärd, men det krävde ändå en viss förklaring i spelets handling. Den förklaring som ges är att Kyle bestämt sig för att överge Kraften och återgå till sitt liv som legosoldat, men efter några nivåer stöter han på spelets ärkeskurk, den mörke jedidinosaurien Desann, och inser att han behöver Kraften och sitt ljussvärd för att besegra denne. Därför måste han lära sig alla sina förmågor från början, men faktum är att han mot spelets slut är till och med ännu mäktigare än i det föregående spelet, tack vare en del nya förmågor som lagts till.

Denna bild av Kyle Katarn finns i manualen till Jedi Outcast, men han ser inte alls ut som i spelet. Men det är en ganska cool bild i alla fall.Stormtroopers och andra underhuggare är för det mesta inte längre några större problem när man kan använda Kraften till att knuffa omkull dem och sedan peppra dem fulla med skott innan de hinner resa sig igen (alternativt kan man knuffa ut dem från någon hög höjd, då spelets nivåer verkar har ytterst få skyddsräcken), eller rusa fram och gå lös på dem med ljussvärdet innan de hinner reagera. Faktum är att betydligt mer vikt nu läggs vid ljussvärdet, och man kan klara sig ganska bra med det genom stora delar av spelet, vilket jag tycker är lite synd då det inte riktigt känns som ett FPS om man inte får skjuta en massa. Men ett ljussvärd är ju tänkt att vara en jediriddares huvudvapen, så rent tematiskt stämmer det nog.

Kyle står vid larmknappen och hugger ner alla fiender som försöker trycka på den.När det gäller spelet handling är den nu återigen helt linjär, utan några moraliska val från spelarens sida. I stället är det Kyle Katarn själv som går igenom en del moraliska kval i sin jakt på Desann, men vid spelets slut har han återupprättat sig som en ljus jediriddare igen som får beröm av självaste Luke Skywalker. Återigen kan detta tyckas lite konstigt då Kyles återupprättelse går ut på att klå upp massvis med stormtroopers och sedan sticka ljussvärdet i storskurken, vilket ju inte riktigt var sättet på vilket Luke till slut blev en fredsförsvarande jedi. Det är intressant att Desann i den stora slutkonfrontationen med Kyle säger till honom ”you can never be one of them”, syftandes på jediriddarna, och Kyle svarar att han kanske har rätt. Det verkar som att Kyle alltid kommer att vara en ”jedi outcast” till någon grad, då han helst löser problem med våld snarare än diplomati eller subtilitet. Detta blir speciellt tydligt i en ganska märklig del av spelet där Kyle helt plötsligt bestämmer sig för att han måste smyga sig fram för att undvika att bli fångad av stormtroopers, samma stormtroopers som han sekunderna innan mejade ner i drivor. Denna smygsekvens i spelet är ganska illa implementerad, och löses bäst genom att man helt enkelt springer fram till larmknappen och dödar alla fiender som försöker nå dit, snarare än att försöka undvika dem på Metal Gear-vis. Kyle Katarn är helt enkelt inte en kille som är lagd till att smyga sig fram.

Jaden Korr, Kyles tråkigare ersättare.Till sist kommer vi till det sista spelet i serien, Jedi Knight: Jedi Academy (borde det inte heta ”Jedi Knight III”? Eller ”Dark Forces IV”?), och spelskaparna stod inför samma problem som i Jedi Outcast: vad ska ursäkten vara för att spelaren ska börja från noll när det gäller krafter denna gång? Det hade ju inte riktigt funkat om Kyle Katarn bestämt sig för att sluta som jediriddare en gång till efter händelserna i det förra spelet, så i stället gavs en annan lösning: Du spelar inte längre som Kyle Katarn, utan som en helt ny karaktär vid namn Jaden Korr, en yngling som håller på att öva sig till att bli jediriddare, och därmed ännu inte har utvecklat sina förmågor till Kyles nivå. I spelets början kan man välja kön och utseende på Jaden, men i senare expanded universe-material har kanon satts till att han är en man och en människa, inte någon av utomjordingarna som finns att välja bland. Det tråkigaste alternativet, med andra ord. Hur som helst börjar faktiskt Jaden med lite mer saker än Kyle gjorde i de tidigare spelen, han har redan från början ett ljussvärd och vissa mindre förmågor med Kraften, och får ganska snabbt de andra förmågorna också. I Jedi Academy ligger fokus ännu mer på ljussvärdet och Kraften än tidigare, mot spelets slut stöter man väldigt ofta på ljussvärdssvingande fiender, och det känns som att det är ytterst sällan som avståndsvapen är att föredra framför svärdet. Det faktum att man automatiskt går till tredjepersonsperspektiv när man drar ljussvärdet gör att spelet till stora delar inte känns som ett FPS, då det varken är i första person, eller innehåller så värst mycket skjutande.

Kyle ger dig ett handtag i Jedi Academy.Liksom i Mysteries of the Sith är Kyle Katarn en viktig karaktär i Jedi Academys handling trots att han inte är spelarkaraktären längre. Kyle är nämligen Jaden Korrs läromästare, vilket känns passande med tanke på att Jaden uppför sig i princip på samma sätt som Kyle, det vill säga han skjuter först och ställer frågor sedan. Jaden blir därmed en något blekare kopia av Kyle, lite svagare, med lite mindre personlighet. Detta blir speciellt märkbart i de nivåer där Kyle följer med dig. I en del andra nivåer i spelet har man följeslagare som man måste hålla ögonen på så att de inte blir ihjälskjutna, men när det gäller Kyle behöver man inte oroa sig. Han är i princip osårbar och rusar glad och skrattande fram med sitt ljussvärd och hugger allt motstånd i småbitar, eller använder Kraften för att strypa eller elchocka fiender, vilket återigen får en att undra lite varför Luke ser honom som en sådan fantastisk jediriddare. Cool är Kyle i alla fall, och i slutet av spelet, om man väljer den mörka sidan, är han en synnerligen svår boss. För nu delas spelets handling återigen upp i två delar, en mörk och en ljus, även om valet denna gång är betydligt mindre komplicerat än i Jedi Knight. Dina val av förmågor påverkar det inte alls och det finns inga civila att döda, så det är bara i en sekvens i spelet som du får valet att antingen döda eller låta en motståndare leva, och då fortsätter spelet på ett eller annat sätt. Om moralen redan innan var ganska enkel i spelserien så blir den här ännu alltså ännu enklare. På det stora hela är det lite synd att Jedi Academy är det sista spelet i serien, då det inte känns som en helt värdig avslutning på Kyle Katarns äventyr, speciellt eftersom hans ”arvtagare” Jaden känns så mycket blekare.

Kyle Katarns häftiga actionfigur.Men detta var ändå inte det sista vi sett av Kyle, då han ju är en del av Star Wars expanderade universum, och är man det tenderar man att göra en och annan cameo här och där. Så även för Kyle, som dykt upp i diverse Star Wars-böcker och till och med fick en liten kort serie som utspelar sig efter spelen (som i och för sig var ganska medioker). I dessa medier förklaras det att han har blivit jediriddarnas ”battlemaster”, det vill säga tränare i stridskonst, vilket känns ganska passande för honom. Kyle är som sagt en nördfavorit bland Star Wars-nördar tack vare att han medverkat i en serie omtyckta spel, och det är nog därför han också är en av de expanded universe-karaktärer som fått äran att representeras som en leksak (precis som Ice Cream Maker Guy!). Ett annat tecken på hans nördfavoritstatus är ”Kyle Katarn facts”, det vill säga ”Chuck Norris Facts” med Star Wars-tema (personlig favorit bland dessa: ”Kyle Katarn made the Kessel run in less than twelve parsecs… on foot!”). Jag tror också det är tänkt som en hyllning till föregångarna att huvudpersonen i det senare Star Wars-FPS:et Republic Commando bär en rustning av typen ”Katarn-class commando armor”.

Kyle brukar plocka på sig en hel del vapen under sina äventyr.Sammanfattningsvis kan man säga att Kyle Katarn kanske funkade bäst som karaktär när han var en helt vanlig hårdnackad legosoldat och inte försökte sig på att vara en ädelmodig jediriddare, men samtidigt är det helt naturligt att spelskaparna tyckte att det vore häftigt att få använda sig av ett ljussvärd och Kraften i ett FPS, och som spel är Jedi Knight-spelen eller Dark Forces-spelen eller vad man nu vill kalla dem alla minnesvärda och underhållande, med en passande Star Wars-stämning som liknar filmerna, där det ju faktiskt också fanns en hel del springande genom korridorer och skjutande av stora mängder fiender. Jediriddarna må vara fredens väktare, men galaxen de lever i är en våldsam och äventyrlig plats, en plats där ett FPS kan utspela sig ganska naturligt. En plats där Kyle Katarn hör hemma.

Publicerat av Fredde Kyle Katarn är en man med många ansikten!

You may also like...

7 Responses

  1. Jönsson skriver:

    Det jag älskar med med Jedi Outcast är att Guy Siner gör rösten till flera av imperiets officerare. Okej, kanske inte mest men det är coolt ändå!
    http://img4.wikia.nocookie.net/__cb20100616020026/headhuntersholosuite/images/0/0b/Doctor_Who_12.11_005.jpg
    http://upload.wikimedia.org/wikipedia/en/3/30/Lieutenant_Hubert_Gruber.jpg

    • Fredde Fredde skriver:

      När det gäller röster i Jedi Outcast gillar jag nog mest de konversationer som de stackars stormtrooperna har sekunderna innan Kyle kommer in och förstör deras dag. Och det faktum att de ofta säger ”let’s see some ID” sekunderna innan de börjar skjuta mot en, eller ibland EFTER att de börjat skjuta mot en.

    • Fredde Fredde skriver:

      Och nu har jag sett att det är Siner som gör rösten till briefing-officeren i TIE Fighter-spelet också. Och det är ingen liten roll, han har läst in uppdragsbeskrivningarna till samtliga uppdrag i spelet!

  2. Fredde Fredde skriver:

    Min favorit stormtrooper-konversation i spelet är nog de två som snackar om den nya T-17, men den ene säger att han fortfarande föredrar den gamla T-16, en passande hyllning till konversationen mellan stormtroopers som Obi-Wan hör i A New Hope.

    • Jönsson skriver:

      Där är en konversation i Academy i vilken två av skurkarna snackar om hur obehagliga de tycker att Rodianer ser ut :)

  1. oktober 8, 2016

    […] ännu ett spel, denna gång datorspelet Dark Forces från 1995, som ju introducerade nördfavoriten Kyle Katarn. Även om spelets handling i huvudsak handlar om ett annat, senare domedagsvapen som Rymdimperiet […]

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>