Veckans Nördfavorit – Sonic the Hedgehog

Varning! Nedan följer en nostalgitripp som kan orsaka plötslig trötthet, huvudvärk och i vissa fall illamående för läsaren. Om du misstänker att du är i farozonen föreslår jag att du endast läser de sista raderna i artiklen.

När jag växte upp, vilket inte var så längesen, var man, precis som idag, tvungen att välja sida. Sonic eller Mario? Alla valde sida! Även om man sade sig tycka om båda lika mycket, så var det alltid en man tyckte lite mer om. Själv hade jag valt Sonic.

Det var kanske inte så konstigt, jag hade nämligen bara ett Sega Mega Drive på den tiden, som mina föräldrar hade fixat till mig genom sitt företag. Till den hade jag givetvis de ballaste Sonic-spelen: Sonic 1, 2, 3 och Sonic & Knuckles, och hade man Sonic & Knuckles, ja då hade man ju också Sonic 2 & Knuckles och Sonic 3 & Knuckles genom att trycka i de gamla spelen ovanpå den nya kassetten. Faktum var att man också kunde trycka i Sonic 1 i kassetten och trycka någon knappkombination, så hade man ett spel till. Det tog mig dock flera år innan jag fick reda på att det sistnämnda spelet ens existerade.

Nä Sonic var verkligen teh rape. Jag brukade bjuda över mina vänner för att låta de titta på medan jag spelade, vilket i sin tur resulterade i att de flesta gick hem ganska snabbt igen. Ibland fick de andra spela som Tails, men eftersom jag som Sonic alltid sprang ifrån dem hela tiden gick de hem ändå.

Så här säger min gamla spelmanual till Sonic 2:

Alla hade samlats i skogen för att titta på när Sonic uppträdde. Sonic sprang, snurrade runt och hoppade när han utförde sin superspinnattack. […] Men nu håller något skrämmande på att hända. Sonics vänner försvinner. I deras ställe dyker elaka metallrobotar upp över hela ön. Det är den galne vetenskapsmannen Dr. Robotnik, som är på gång igen! Han behöver arbetare som kan hjälpa honom att skapa en domedagsmaskin, vilket kommer att kunna ta över hela världen. Därför fångar han alla djuren i i fällor och förvandlar de till robotar. Sedan tvingar han dem att bygga det slutgiltiga vapnet, det så kallade dödsägget!

Dr Ivo Robotnik är riktigt ond, och det var han i serietidningen också. Just serietidningen var väldans fräck. Jag kommer ihåg att jag blev alldeles till mig när jag plötsligt såg första numret i en affär. Jag köpte den och tog med den till skolan för att skryta om hur häftig jag var som hade den. Alla ville läsa i den, till och med de där stora barnen som var äldre än mig. Det slutade med att jag fick köpa ett nytt nummer eftersom någon till slut snodde det och jag senare hittade tidningen ihoprullad och trasig under en massa kuddar på skolan.

Nuförtiden har Sonic blivit en söndermjölkad guldko vars spel snarare kommer från rektumet på kossan än från mjölken, vilket har gjort att många av de gamla fansen slutat bry sig om spektaklet. Samtidigt har det dykt upp en massa sidokaraktärer som nördar älskar att hata, inte minst Shadow the Hedgehog.

För att hylla att Sonic blir myndig i sommar, dvs att det är 18 år sen han först dök upp, tänkte jag under de närmsta veckorna skriva några artiklar om honom. Den första om de tidiga spelen, den andra om karaktärerna, den tredje om serietidningarna och tv-serien, samt den fjärde om den ”nya” Sonic. Så håll ögonen öppna!

Publicerat av Ande

You may also like...

2 Responses

  1. Fredde skriver:

    Sonic-serietidningen pågår tydligen fortfarande, men tycks ha gått långt bortom sitt bäst före-datum.

  2. Jönsson skriver:

    Jag minns så väl hur man satt och observerade Andes spelande. Han var riktigt bra han!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>