Home Forums Film & TV Film du sett

This topic contains 216 replies, has 3 voices, and was last updated by  Jönsson 1 day, 18 hours ago.

Viewing 15 posts - 181 through 195 (of 217 total)
  • Author
    Posts
  • #10793
    Fredde
    Fredde
    Keymaster

    Pacific Rim känns nästan mer relevant nu än när den kom ut: Den handlar om hur död och förstörelse kommer till våra städer om och om igen tills vi nästan börjat vänja oss vid det. Vissa idioter vill stoppa det genom att bygga en stor mur. Men vi kan egentligen bara stoppa det genom tillit och samarbete människor emellan, och genom att förstå våran fiende. Fast budskapet är i och för sig också att vi måste banka skiten ur dem, så helt ”hippietramsigt” är det ändå inte. Hur som helst tycker jag att robot vs. monster-striderna är såpass välgjorda, roliga och spektakulära att de överkommer filmens övriga små tillkortakommanden.

    Jag hoppas att uppföljaren blir bra, även fast den första trailern inte tilltalade mig jättemycket. Men den har ju i alla fall John Boyega, med skägg!

    #10827
    Fredde
    Fredde
    Keymaster

    Jag är ledsen att säga det, men jag tycker The Running Man är en av de mindre lyckade Schwarzenegger-filmerna. Inte särskilt intressant handling, trist musik, dialog med få guldkorn, på sin höjd halvbra action, och tafatta försök till samhällskritik med generisk framtidsdystopi som knappt har någon skärpa i sig alls. Det finns bra skådisar i den, men de har inte mycket att jobba med. Och hela filmen känns lite billig, med inte jättehög kvalitet på rekvisitan och effekterna (de få effekter som finns). Det är synd, för det grundläggande konceptet skulle kunna ha varit riktigt intressant om någon duktig regissör, typ Paul Verhoeven eller John Carpenter, hade fått sätta tänderna i det. Detta är kanske faktiskt en 80-talsfilm som det skulle vara någon mening med att göra en remake av.

    Titeln håller iallafall vad den lovar, det är mycket springande i filmen.

    #10844

    Ande
    Keymaster

    Igår såg jag Peter Dalles Drömkåken, som jag av någon anledning missade att se när jag var liten. Riktigt märklig film som mest innehåller slapstick. Rollistan består av alla svenska kändisar vid tidpunkten, men det hjälper inte denna 90-talsrulle som närmast kan liknas vid en gammal gladporrfilm, fast utan porr.

    #10845
    Fredde
    Fredde
    Keymaster

    Jag måste säga att jag gillar den väldigt sakliga taglinen(?) på omslaget. ”En komedi med Björn Skifs”, punkt. Ingen risk för att de ska anklagas för vilseledande marknadsföring eller att de lovar mer än de kan hålla. Påminner mig faktiskt lite om postern till Air Force One:

    ”Harrison Ford is the President of the United States.” Bra, då vet vi precis vad filmen handlar om.

    #10847

    Jönsson
    Keymaster

    Jag såg Drömkåken flera gånger som barn. Jag älskade den från första gången jag såg den och jag har extremt varma minnen av den. Men jag är ganska säker på att jag inte skulle tycka så om jag såg den för första gången nu. Jag vill minnas att dialogen är en smula klumpig och att skämten är rätt förutsägbara. Den är nog mycket mer 90-tal än jag minns också.

    Sen vill jag minnas att Gunnel Fred är naken i filmen. Det är trevligt.

    #10850

    Jönsson
    Keymaster

    Nu har jag äntligen sett The Hateful Eight. Jag hade tänkt se den när den gick på bio men det blev aldrig av. Däremot passade jag på att läsa lite om filmen. En grupp människor isolerade i ett hus i en snötäckt miljö, där ingen vet vem som egentligen är vem, med Kurt Russel i en av huvudrollerna och med musik utav Ennio Morricone. Det låter onekligen ganska likt en utav mina absoluta favoritfilmer (Carpenters The Thing, alltså).

    Nu var detta säkert något som Tarantino var väl medveten om när han gjorde filmen. Och jag uppskattar alltid en god referens. Men problemet blev lite att jag inte kunde släppa att den stora twisten på slutet skulle visa sig vara att någon var en utomjording. Jag skulle inte kalla det en spoiler att avslöja detta naturligtvis inte är fallet.

    Filmen känns dock lite lång. Dialogen är bra, men blir lite långdragen efter en stund.

    #10852
    Fredde
    Fredde
    Keymaster

    Tarantino tenderar att ha det problemet till och från tycker jag, han blir så besatt av dialog att det blir lite för mycket av den. Inglorious Basterds har en hel del sådana sekvenser.

    #10854

    Jönsson
    Keymaster

    Jag håller med. Dialogen är väldigt intressant och framförallt genialiskt välspelad. Men efter ett tag inser man att dialogen helt enkelt inte har så mycket med den övergripande handlingen att göra. Och det är ok om det är en eller kanske två medellånga sjok. Men blir det fler blir det bara utdraget. Och då är det svårt att orka med resten.

    #10926
    Fredde
    Fredde
    Keymaster

    Underworld har en handling som är lite för rörig för sitt eget bästa, med många karaktärer och intriger att hålla reda på för en actionfilm. Den är är också väldigt grå i färgen, vilket jag inte principiellt måste vara emot, men i det här fallet bidrog det inte med speciellt mycket till estetiken. Och så är de flesta av actionscenerna ganska ointressanta (även om det åtminstone går att se vad som pågår i dem), inte i närheten av lika intressanta som The Matrix (en film som Underworld uppenbarligen vill imitera). Den har också en kärlekshistoria av typen ”de här två karaktärerna måste vara kära i varandra nu, så nu är de det”, utan någon egentlig förklaring till varför. Men jag tycker åtminstone att den har ett sympatiskt budskap, om hur dumt det är med konflikter baserade på urgamla fördomar och rasism.

    Det stora problemet med filmen är att ett krig mellan vampyrer och varulvar hade kunnat vara så häftigt, men här består det till största delen av att de skjuter på varandra med maskingevär, och bara ytterst sällan går i närstrid. Om man inte har budget för massor med slagsmål mellan vampyrer och varulvar tycker jag det är dumt att göra en film om krig mellan dem.

    #10934
    Fredde
    Fredde
    Keymaster

    Jag tror inte jag hade varken positiva eller negativa förväntningar på Miner 2049er, förlåt jag menar Blade Runner 2049. På det stora hela tyckte jag om den. Det var i grund och botten en relativt okomplicerad science fiction-deckare, insvept i väldigt mycket konstnärligt filmskapande. Vilket jag vill minnas är en passande beskrivning på Blade Runner också. Dock kändes det som att 2049 var en hårsmån mindre och subtil i sin tematik, till exempel kring replikanternas status som slavar och Deckards identitet. Men det var ett tag sedan jag såg föregångaren, så mina jämförelser är nog inte helt pålitliga. Hur som helst så var det ännu en film som handlar om Jesus, men det kan jag leva med.

    Det viktigaste var dock att filmen åtminstone till och från hade den där speciella musiken som ger mig den där speciella, svårbeskrivna drömska känslan. Även om den denna gång var uppblandad med lite Hans Zimmer.

    #11150
    Fredde
    Fredde
    Keymaster

    In The Heat of the Night är en gammal hederlig Hollywood-film, i vilken Sidney Poitier motvilligt löser ett mord i en sketen sydstatshåla, vilket är svårt eftersom han hela tiden måste jobba mot sydstatsrasism. Han kanske lyckas övertyga några innevånare att vara lite mindre rasistiska på vägen. Men antagligen inte. Bra skådespelare (speciellt Poitier), bra hantverk, och bra musik, men det kan man väl förvänta sig av en film som vann fem Oscars.

    Det är dock en film med så himla mycket rasism att man ibland måste skratta åt den för att inte gråta, speciellt med tanke på att troligtvis inget av det är överdrivet från verkligheten.

    #11303
    Fredde
    Fredde
    Keymaster

    Goldfinger, den kvintessentiella Bond-filmen, håller fortfarande. Dialogen är rapp och smart, actionsekvenserna är kanske inte så spektakulära som nuförtiden men är ändå ofta väldigt underhållande, och även saker som skulle kunna vara tråkiga (en lång sekvens där Bond och Goldfinger spelar golf, till exempel) lyckas i denna film vara intressanta och engagerande. Connery är naturligtvis lysande som Bond, uttrycksfull, vältalande, välklädd, sofistikerad och samtidigt mycket trovärdig som en actionhjälte. Det enda stora problemet jag har med filmen är att Bond också ofta är extremt mansgrisig. Allra värst är nog det faktum att han ”charmar” Pussy Galore genom att inte ta ett nej för ett nej utan trycker ner henne på marken tills hon ger upp.

    En sak som ofta skämtas om rörande Bond-filmer är att skurken låter Bond leva när han istället lätt kunde ha skjutit honom och blivit av med det problemet. I Goldfinger ges dock ändå en anledning till detta som jag tyckte var hyfsat övertygande: Auric Goldfinger vet att om han kan hålla Bond fånge, och samtidigt få MI6 att tro att Bond fortfarande håller på att infiltrera hans operation, så kommer MI6 inte att skicka någon ytterligare agent som Goldfinger måste hantera. Han spelar ett högt spel, för Bond kan ju lyckas fly med viktig information, men om han kan hålla ögonen på Bond fram tills att hans stora plan är genomförd och döda honom först därefter är det en strategisk fördel för Goldfinger.

    #11304

    Jönsson
    Keymaster

    Jag gillar filmen väldigt mycket. Mansgrisigheten är nästan så överdriven så den blir rolig, med moderna glasögon. I boken är det dock mer åt våldtäktshållet, så där är det inte fullt lika kul.

    #11349

    Jönsson
    Keymaster

    Plötsligen dök Jönssonligan – Den perfekta stöten upp på Netflix, så jag tänkte – varför inte? Jag skall erkänna att jag var inställd på att ogilla den här filmen. Jag trodde inte man kunde göra en Jönssonligan-film rättvisa idag. Och det kan man inte riktigt heller. Den uppdaterade versionen var lite väl mörk för min smak. Lite för mycket tortyr, korruption och mord. Med det sagt så var där inget jag direkt avskydde i filmen heller. Manuset är bitvis lite förutsägbart – speciellt relationen mellan Charles-Ingvar (som naturligtvis varken kallas Sickan eller Charles-Ingvar) och Rocky, men vissa grejer förvånade mig också. Där är inget direkt fel på någon av karaktärerna, men nästan alla är lite för bistra. Den ende som verkar ha genuint roligt (och som således bär hela filmen för mig) är Alexander Karim. Hans Vanheden är helt fantastisk! Den drar inspiration från Ulf Brunnbergs original, men är väldigt mycket sin egen grej. Samma manus, men med lite fler skämt och lite mindre mörker (både bokstavligt och figurativt) så hade den här uppdateringen varit riktigt mysig. Jag ser gärna att det görs en uppföljare.

    null

    Jo, där var en grej som jag avskydde; Det var gött att Charles hade baskern på sig, men han borde burit den som Sickan bar den (alltså som små tanter) och inte som en militär.

    • This reply was modified 5 months, 3 weeks ago by  Jönsson.
    #11351
    Fredde
    Fredde
    Keymaster

    Den mest bisarra scenen i Nya Hippa Sexiga Jönssonligan är nog den där Dynamit-Harry försöker begå självmord, och det framställs som en komisk grej. I övrigt håller jag med Jönsson om det mesta, inklusive att Vanheden nog är den bästa karaktären i filmen. Undrar om det kommer någon uppföljare? Jag hade gärna sett en till film med samma figurer.

Viewing 15 posts - 181 through 195 (of 217 total)

You must be logged in to reply to this topic.