Hem Forum Spel Spel du spelat

Detta ämne innehåller 27 svar, har 2 deltagare, och uppdaterades senast av  Fredde 4 månader, 1 vecka sedan.

Visar 13 inlägg - 16 till 28 (av 28 totalt)
  • Författare
    Inlägg
  • #21840

    Jönsson
    Forumledare

    Jag är så jäkla kluven vad gäller Yooka-Laylee. Spelet skapades av gamla Rare-utvecklare för att vara en klon utav deras bästa collectathon-spel från N64-tiden och det är precis vad de lyckats med. Jag spelade visserligen aldrig Banjo-Kazooie eller Conkers men jag har spelat en hel del Donkey Kong 64 och jag känner igen mig väldigt mycket i Yooka-Laylee. Och det borde vara en bra sak!

    null

    Problemet är bara det att spelet också bär med sig alla saker som inte var så bra med spel på N64. Kameran är lynnig och kan ibland fastna om man exempelvis gick in i en hiss från fel vinkel. Den kan också vända sig om snabbt, vilket inverterar riktningen man vandrade i och gör att man ofrivilligt går tillbaka in i rummet man just befann sig. Att skjuta projektiler med precision är krångligt och rent ut sagt omöjligt om man inte använder siktet. Samtliga ytor känns lite hala, vilket gör det lätt att ramla av plattformar (än en gång inte hjälpt utav kameran). När man ger sig an att flyga följer kameran en tätt i gumpen så det blir svårt att se vart man är på väg. Varje gång man börjar spela tar det en stund att mentalt vänja sig vid kontrollerna.
    Jag vet inte om dessa saker är gjorda med flit för att påminna spelaren om hur det var att spela på sitt N64. I så fall är spelet bara en nostalgi-tripp med nytt skinn och ja, det var ju lite det som spelet såldes som (och finansierades på Kickstarter för) så det är svårt att klandra spelet för det.
    Jag är personligen väldigt glad för collectathon-spel så jag spelar det gärna och jag gillar att lösa pussel och metodiskt rensa varje bana på gömda föremål.
    För spelet är inte dåligt. Det är precis vad det behöver vara. Det är bara synd att det inte är mer. Spel har utvecklats sedan slutet på 90-talet. Spelet kunde ha varit en utveckling utav sin genre. Man skulle kunna ha bättre kamera och tightare kontroller men då kanske det skulle bli för lätt. Jag vet inte.

    Yooka-Laylee är nog ett lysande exempel på vad som händer när man får exakt det man vill ha och inser att det man kanske inte ville ha det så mycket som man trodde.

    #21841

    Fredde
    Forumledare

    Det är en talang för en spelskapare att göra en remake som är så som man nostalgiskt minns det, snarare än hur det kanske faktiskt var. Men samtidigt kan det ju vara nyttigt att få sina nostalgiska minnen utmanade ibland.

    #21882

    Jönsson
    Forumledare

    I ett av de många (MÅNGA!) sidouppdragen man bjuds in att lösa för att få 100% på Lego Batman 3: Beyond Gotham skall man hjälpa Kevin Smith spela in en fightscen mellan Superman och en isbjörn.

    null

    Jag antar att de inte pallade skapa assets för en giant fucking spider.

    #21884

    Fredde
    Forumledare

    Jag hade gett mycket för en legogubbe av John Peters. Tänk dig vilken frisyr den skulle ha!

    #21887

    Jönsson
    Forumledare

    Den skulle ju faktiskt veta ett och annat. Den är ju trots allt från gatan.

    #21921

    Jönsson
    Forumledare

    Spelet Middle-Earth: Shadow of Mordor är ett spel olikt spel jag är van vid. Jag brukar föredra spel med en tydlig handling och ett äventyr att spela sig genom. Side-quests är alltid kul men jag vill också veta tydligt vad mitt huvuduppdrag är.

    Det finns nog ett huvuduppdrag i Shadow of Mordor men jag är en rätt bra bit in och jag vet fortfarande inte riktigt vad det uppdraget är. Jag tror att jag skall hämnas på aset som hade ihjäl min fru. Vad jag dock vet är att det är skitkul att jaga orcher. Orcherna (eller Uruks som spelet insisterar på att kalla dem) fungerar utmärkt som kanonmat när jag maler ner tio stycken i en fight men de blir snabbt tredubbelt så många och jag får pisk. När man dör börjar spelet inte om från platsen där man sist sparade. Istället återföds man och upptäcker att en tid har gått sedan sist och orchen som hade ihjäl mig har fått sig en spontant genererad titel och stigit i graderna till kapten. Och vid det laget är det personligt. Huvuduppdraget – vilket det nu är – läggs åt sidan så att jag kan leta upp ”Horghon the Funny One” och hämnas. Vissa orcher som man har ihjäl har dessutom inte ens hyfs nog att hålla sig döda. Ovan nämnda Horghon har återkommit från de döda tre gånger, överraskat mig mitt i en fight med någon annan och haft ihjäl mig så många gånger att han stigit i graderna till legendarisk kapten och spelet har utsett honom till min nemesis. Och tack vare att han haft ihjäl mig så många gånger så rår jag inte på honom. Och det gör inte de andra orcherna heller.

    null

    Orcherna är nämligen inget vidare på vänskap eller heder, så varje gång jag vaknar upp efter att ha blivit mördad upptäcker jag att orcherna under tiden jag varit borta har haft ihjäl varandra och nya kaptener har tagit de gamlas plats. Därför gäller det för mig att ta reda på vilka som är lojala mot vilka och hjälpa dem genom att ha ihjäl rätt kapten vid rätt tillfälle, för att senare förenkla för mig själv. En fight mellan två orcher kan verka ovidkommande men om en utav de två orcherna också är livvakt åt en annan kraftfullare orch som jag måste utplåna senare är det plötsligt jäkligt viktigt att ”Latbag the Dwarf Hater” inte överlever det lilla grälet han för tillfället befinner sig i, varför jag har gjort mig beredd med pilbågen från ett säkert avstånd.

    Spelet utspelar sig någon gång mellan The Hobbit och Lord of the Rings när Sauron ”i hemlighet” håller på att bygga upp sina arméer i Mordor. Man spelar som Talion, en utbyggdsjägare från norr som inte har en droppe númenoriskt blod i kroppen enligt honom själv vars hustru och son mördas utav ett gäng orcher och annat pack – till synes på Saurons order. Talion mördas också själv i samma stund men hans kropp återupplivas utav vålnaden utav en alvisk smed med minnesförlust. Som jag har förstått utger sig spelet inte för att på något sätt vara kanon. Vilket underlättar exempelvis uppdragen när man går på smyckesjakt med Gollum.

    • Det här svaret redigerades 6 månader sedan av  Jönsson.
    #21922

    Fredde
    Forumledare

    Det är ju alltid intressant med ett spel som gör något annorlunda med vad som händer när man dör. Det finns ju till och med de som menar att hela den här grejen med att dö i spel är en gammal relik från arkadspelens mynttuggande tid, som borde läggas åt sidan vid det här laget. Jag är inte säker om jag vill gå så långt, men intressant är det, som sagt.

    Lite slappt av dem dock att bara säga ”det här är inte kanon, så vi kan göra vad vi vill”, istället för att lägga manken till och hitta på ett spelscenario som kan passas in i resten av kanon.

    #21923

    Jönsson
    Forumledare

    Jag skall tillstå att jag var lite missvisande i min beskrivning av huruvida det är kanon eller ej. Spelet i sig utger sig inte för att vara varken kanon eller icke-kanon. Det var på wikipedia jag fick veta att det var menat att vara icke-kanon. Det här är en gissning men jag skulle tippa på att skaparna hittade på en egen huvudperson för att slippa anpassa det efter de etablerade figurernas redan fastslagna historia och för att slippa höra nördarna klaga när de gjorde fel. Och eftersom huvudpersonen är deras eget påhitt och han rör sig i ett område och en tid som inte är så väl beskriven i böckerna så kan de göra lite vad de vill men ändå försöka anpassa det till vad som är etablerat. Det är exempelvis inte alls orimligt att Gollum rörde sig i Mordor vid den här tiden och det finns kanske inga belägg för att han hjälpte en utbyggdsjägare och ett alviskt spöke lappa ihop sina förlorade minnen men det finns inga belägg för att han inte gjorde det heller. Men om det skulle skapas en ny historia (som Amazon Prime tydligen gör just nu för TV) behöver den inte bry sig om spelets handling.

    #21963

    Jönsson
    Forumledare

    Slutet på Shadow of Mordor var lite av en besvikelse. Efter att ha slaktat och hjärntvättat orcher och fightats med minibossar kändes det lite märkligt att spelets två sista fighter – först med sista minibossen och sedan med huvudbossen i princip bara var cutscenes under vilka man ibland ombads att trycka på fyrkant. Spelet var kul och så men jag trodde att jag byggde mot något stort. Det blev lite av ett anti-klimax.

    #21964

    Fredde
    Forumledare

    I ärlighetens namn kan jag ibland tycka det är skönt att inte behöva oroa sig för någon stor komplicerad slutstrid i ett spel. Även om det naturligtvis är en härlig känsla när man lyckats klara av en sådan.

    #22011

    Fredde
    Forumledare

    Jag måste bara berätta om min fantastiska upplevelse i Final Fantasy XI: Jag hade problem med ett bossmonster, eftersom jag dumt nog envisades med att spela ett MMORPG solo. Så jag bara slängde ut en fråga till de andra spelarna, ”jag är ny, vill någon hjälpa mig med den här bossen?” Då dyker det upp en jätteschysst spelare som är level 99, och när vi tillsammans tar oss an bossen har han ihjäl den på en halv sekund åt mig (vilket i och för sig kändes lite som ett antiklimax). Sedan tycker han att eftersom jag är nybörjare så kan jag behöva lite pengar, så han ger mig 50000 i spelvalutan utan något krav på gentjänst. En ofattbart stor summa i mina nybörjar-ögon, men han säger bara ”äh, det där kan jag snabbt tjäna ihop igen”.

    Med tanke på hur ofta man hör talas om rövhål i onlinespel så är det alltid roligt att träffa en såpass hjälpsam och givmild fullständig främling.

    #22014

    Jönsson
    Forumledare

    Fint att se att det faktiskt finns sköna människor där ute.

    Du skulle ha kallat hans mamma en hora!

    #22061

    Fredde
    Forumledare

    Jag hade svårt att besegra ”slutbossen” i Final Fantasy XI (egentligen bossen i slutet av spelets ursprungliga uppdrag, det har tillkommit fler i senare expansioner, men jag tänker inte lägga ner tid på att spela mig igenom alla dessa) på egen hand, och insåg snart att jag skulle få ägna mycket tid åt att grinda mig upp till en tillräckligt hög level för att kunna besegra den. Så istället slängde jag återigen ut en förfrågan, ”kan någon hjälpa mig med bossen?”, och återigen tog det inte alls lång tid innan en vänlig själ hjälpte mig, och tillsammans kunde vi lätt besegra bossen. Hon(?) krävde ingenting i ersättning, utan svarade bara ”inga problem, säg till om du behöver hjälp i framtiden” när jag tackade för hjälpen. Det känns lite vackert att spelets ”slut” på detta sätt underströk poängen med hela spelet, att saker går lättare om flera spelare går ihop och tar sig an utmaningarna tillsammans. Vilket ju borde vara poängen med alla MMORPG egentligen. Final Fantasy XI har många brister, men jag känner ändå att jag kan respektera dess grundtanke.

Visar 13 inlägg - 16 till 28 (av 28 totalt)

Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.