Hem Forum Läsbart Vad läser du?

Detta ämne innehåller 139 svar, har 3 deltagare, och uppdaterades senast av  Fredde 2 veckor, 5 dagar sedan.

Visar 5 inlägg - 136 till 140 (av 140 totalt)
  • Författare
    Inlägg
  • #22026

    Jönsson
    Forumledare

    Jag är rätt säker på att det började dyka upp namn i åtminstone ”Kalle Anka & C:o” när jag läste det som liten. Annars vet jag inte varifrån jag lärde mig tecknarnas namn. I nyare Kalle Anka-tidningar som exempelvis ”Kalle Anka Extra” är de noga med att påpeka varje gång de släpper ett klassiskt Barks-äventyr.

    #22038

    Fredde
    Forumledare

    Nu har jag läst Republic Commando-boken med det ödesdigra namnet Order 66. En stor del av boken fortsätter med handlingen från den förra, alltså att mandalorianen Kal Skirata jobbar på sin plan för att ge klonsoldater ett drägligt liv efter kriget, samtidigt som titelns kommandosoldater slåss på olika planeter i konflikter som mer och mer tydligt verkar tämligen meningslösa och illa planerade. Den där kanslern Palpatine måste vara en riktig idiot som sprider ut sina soldater så tunt över galaxen och låter kriget fortsätta mycket längre än det behövs, eller hur? Sedan kommer separatisternas attack mot Coruscant, och då vet jag ju att nedräkningen börjar mot att något fruktansvärt ska hända. Detta är den första gången som böckernas handling faktiskt överlappar en av filmernas, men klonernas perspektiv på det hela är ganska avlägset, de slåss i sina små delar av den större konflikten och får mest höra i andra hand vad som håller på att hända i galaxen. Det är också första gången som böckerna överlappar med handlingen i spelet som de är baserade på, då Traviss skildrar delar av det sista uppdraget i spelet. Det var ett tag sedan jag spelade det, men jag får intrycket att Traviss inte ger en fullständigt exakt skildring av hur handlingen utvecklar sig i spelet, utan ändrar på detaljer och repliker och klämmer in nya händelser och karaktärer som hon hittade på för bokserien. Men det stör mig inte så värst mycket, slutresultatet blir ändå detsamma, då hon låter Delta Squads äventyr sluta på samma cliffhanger som i spelet (en cliffhanger som vi tyvärr aldrig fick någon upplösning till).

    Jag vill inte avslöja för mycket om vad som händer när Ordern ges, men föga förvånande är det inte något roligt. En intressant sak är att Traviss skildrar Order 66 som något som klonsoldaterna fått lära sig under sin utbildning (som en del av en lista av andra, liknande specialordrar), inte något som är inprogrammerat i deras hjärna så att de automatiskt följer den som robotar. Vad jag förstått skiljer det sig från andra Expanded Universe-skildringar av händelsen, men enligt mina efterforskningar är Traviss version det som Lucas ursprungligen tänkte sig (om man nu kan lita på någonting som Lucas säger om vad han ursprungligen tänkte). Relaterat till detta är att Traviss verkar antyda att många klonsoldater utvecklat ett visst förakt mot jediriddarna, den sortens förakt som jag gissar att de flesta slavar har mot sina ägare. Så de är faktiskt motiverade att följa Ordern när den kommer, även utan någon sorts direkt hjärntvätt. Jag är inte helt säker, men jag tror att jag faktiskt föredrar denna version framför ”de måste följa ordern på grund av programmering”, då det är mer intressant (och förvisso något deprimerande) att de har valet att vägra, men ändå väljer att följa Ordern. Det understryker ju också hur kapitalt jediriddarna misslyckats, när så gott som hela Republiken vänder sig mot dem, inte på grund av någon Sith-hjärntvätt, utan på grund av deras egna moraliska brister.

    #22040

    Jönsson
    Forumledare

    Avsnittet utav Clone Wars där det avslöjas att klonerna har ett mördarchip i hjärnan är faktiskt ett utav seriens bästa om du frågar mig. Så som klonerna och deras inställning till jediriddarna avbildas i Clone Wars är det det enda rimliga. Anakin & C:o är goda vänner med sina klonkollegor och flera uta jediriddarna visas som väldigt omtänksamma.

    Med det sagt tror jag att jag hade föredragit versionen som den ser ut i Traviss böcker. Att klonerna blir onda mot sin vilja är inte i närheten av lika intressant som det som du beskrev.

    #22041

    Fredde
    Forumledare

    Jag planerar att läsa Go Nagais manga Devilman, men innan jag gör det tänkte jag läsa hans tidigare manga Maō Dante (även känd som Demon Lord Dante), då den anses vara en tematisk föregångare till Devilman. Jag hade bara vaga aningar om vad serien skulle handla om, och när jag nu läst den är jag fortfarande inte säker på om jag kan klassificera den till en viss genre. I huvudsak handlar den om en ung man som blir besatt av en demon (eller snarare, demonen blir besatt av honom) och hur de två kämpar om dominans inom honom. Ett tag tar serien en sväng in i kaiju-genren, sedan blir den mer av en psykologisk thriller (med en hel del blodiga scener och lite naket här och där), innan den slutar med några chockerande avslöjanden om demonens sanna ursprung. Denna sista del är nog den mest bisarra, jag tycker nästan den kan sammanfattas som ”tänk om L. Ron Hubbard var mangatecknare”. Mangans huvudsakliga premiss verkar vara ”tänk om det är Gud som är skurken och demonerna som är hjältar”, vilket lider av problemet att det säkert var nyskapande och chockerande när den ursprungligen gavs ut på 70-talet, men den har imiterats och raffinerats många gånger inom manga och annan populärkultur sedan dess, så originalet framstår som lite klyschigt för en modern läsare. Men det är ju inte originalets fel.

    Mycket av historien, och många av karaktärerna som skymtar förbi, känns väldigt underutvecklade, men det kan bero på att serien är oavslutad, Nagai gick ju vidare till Devilman, där koncepten från Maō Dante tydligen utvecklades i mer detalj. Det ska bli intressant att se om Devilman blir lika knäpp mot slutet.

    #22146

    Fredde
    Forumledare

    Nu har jag läst Go Nagais manga Devilman, och jag kan förstå varför den anses vara en klassiker, och att den har haft stort inflytande på annan manga (och kanske även japansk populärkultur i allmänhet). Nagai är en duktig tecknare, och det finns många välgjorda sekvenser i serien, men samtidigt är den inte någon perfekt skapelse. Tonen hoppar runt en hel del, speciellt i början, från ibland ren och skär kiss-och-bajs-humor till (bokstavligen) blodigt allvar och skräck. Tonskiftningarna blir inte bättre av att utgåvan som jag läste klämt in Shin Devilman, en ”interquel” som Nagai gjorde senare, och som är ganska bisarr även jämfört med märkligheterna i originalet.

    En sak som jag gillar är det är en relativt kort manga, som lyckas få med en hel del olika saker i ett begränsat utrymme. En del koncept och karaktärer blir inte riktigt så utvecklade som jag skulle önskat, men de är åtminstone mer utvecklade än i Nagais tidigare manga Maō Dante, och jag är glad att serien inte verkar lida av problemet med mycket annan manga, där de fortsätter och fortsätter långt efter att tecknaren tröttnat, men förlaget insisterar på att den ska fortsätta. Devilman är en avslutad historia, som kommer med en någorlunda begriplig moralisk poäng bland allt det blodiga våldet.

Visar 5 inlägg - 136 till 140 (av 140 totalt)

Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.